en vardag av dejavu, som alla andra.
sakta men säkert tar jag mig igenom vardagen av dejavu. tänk att allt de här värkligen hänt mig, de är på riktigt. jag tror inte mina öron när du skriker. det kan inte vara sant. det får inte vara sant. jag orkar inte med folk som tränger sig på. alla dessa människor som öppnar upp min hud och kastar sig under den, in i mig, jag vill inte mer. det räcker, har människor ögon att se med? om ni har de, så snälla, se mig.
jag är påväg!
jag har skrivit 43 sidor nu, i a5 format. allt från min dagbok, del 2. jag är på väg, och jag ska ha renskrivit den till årsskiftet. jag är nästan igenom hälften nu. jag ska lyckas. jag vet inte vad de blir av de sen, antagligen ett fåtal kopior till ett fåtal personer, mycket sällsynta individer. det känns bra. se på mig, jag luckas ju faktiskt med någonting här i livet!
